söndag 2 september 2012

filmkrönikan light

måste bara säga. the avengers, vilken film! haha. kanske var det tröttheten. kanske var det de två glas vin jag drack någon timme innan jag slog igång filmen.
men. så. bra. film.
fine. handlingen kanske inte är den bästa.
skådespeleriet kanske inte var på topp.
men om vi säger så här. efter att ha sett filmen är hulken min nya idol. han säger inte mycket men hans handlingar säger så mycket mer. som scenen då piloten ska fånga hans uppmärksamhet och får den, kanske mer än han önskadr och börjar skrika "angry target! angry target!" eller när loke står och håller tal om hur mänskligheten borde böja sig för den stora guden som han anser sig vara tar hulken helt sonika och dunkar loke i backen några vändor eller när hulk och thor tillsammans slagit mot några bad guys och efteråt andas ut kan han ändå inte hålla sig från att däcka thor.
sen har vi ju iron man. replikerna. att kalla thor för point break fick mig att spruta cola genom näsan.
till och med tråkmånsen captain america fick mig att skratta. en gång. de andra däremot var rätt boring. förutom thor då som jag inte skulle ha något emot att bli räddad av. när som helst. var som helst. hur som helst.
eller.... fan han behöver inte ens rädda mig. det räcker om han befinner sig i min hall ätandes marängswiss. men på nått sätt tror jag aldrig det kommer hända.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar