när jag skaffade min nya iphåne fick jag, av olika orsaker, även ett par wesc conga hörlurar. jag valde ett par vita. tyvärr fanns det inga inne just då. men det låg inne en beställning och de i butiken skulle höra av sig när de kom in.
två veckor gick och jag hörde inte ett ord. då gick jag förbi.
det visade sig att de missat att ringa mig och sålt iväg alla hörlurar! men en ny beställning låg inne och denna gång la han i butiken in en notis i sin mobil att ringa mig när de kom in.
två veckor eller mer gick och ingen hörde av sig.
visst hade jag kunnat ta omvägen förbi stan varje dag från jobbet. men skulle de höra av sig så skulle de höra av sig och jag behöver (läs: råd) verkligen inte springa runt på stan varje dag då jag har en förmåga att alltid komma hem med någon sorts pryl från någon butik.
förra veckan var jag förbi igen. å tänka sig de hade visst sålt iväg alla vita igen! men nu skulle de verkligen ringa. senast fredag.
men som vanligt när man väntar på att en man ska ringa för att de lovat det blir man besviken. så idag gick jag förbi än en gång, laddad med kvitto och krav på ett par extra hörlurar.
när jag närmar mig butiken ser jag att det hänger vita hörlurar på väggen. där inne står en av personalen upptagen med kunder och han jag pratade med förra veckan står och samtalar i telefon.
kan jag hjälpa dig? frågar han med handen över luren.
ja, jag har väntat på ett par vita hörlurar ett BRA tag och nu...........
här säger han och ger mig en kartong med vita hörlurar. sen vänder han ryggen åt mig och återgår till telefonsamtalet.
?
där står jag med kartongen i händerna och känner mig lite paff men när inget mer händer går jag bara ut ur butiken. går som på nålar hela vägen hem. väntar bara att jag ska känna en hand på axeln av valfri man av ordning. men ingen stoppar mig.
väl hemma igen kommer jag till den slutsatsen att han måste sett den galna blicken, känt doften av pms och blivit rädd.
eller så kände han bara igen mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar