the hand that rocks the cradle

eftersom min "omröstning" om huvida jag ska fortsätta vara ljus eller gå över till the dark side igen slutade oavgjort eller vad man nu ska kalla det när bara två personer utnyttjar sin chans till demokrati ;) ringde jag en vän ( ja, jag har några faktiskt) hon lutar mot mörka och helt plötsligt väger det lite tyngre på den sidan.

nu bara till mitt dilemma. snygganna är ju den som ska färga och klippa och även den som tycker att jag ska fortsätta vara ljus. känns lite som om jag inte har så mycket talan i slutet när jag sitter där i stolen och hon står bakom mig med färgpenseln i högsta hugg.

lite som när jag var yngre och jag satte mig på köksstolen och sa till mamma "ta bara topparna" visst svarade mamma, sen kännde man saxen i nacken och mamma sa "oopps".

så satt man där med page igen, bara för att hon tyckte att man passade bäst i det.

men själv ville man spara ut håret lååååångt.

tur man har världens bästa mamma i annat fall och att jag faktiskt IBLAND lär mig av mina misstag :)