tänk vad världen är konstig

var: sandlådan på jobbet
vem: jag och ett barn
när: en förmiddag

barn: har du ont?
pekar och tittar med lite skräck i blicken på min väldigt röda hals.

jag: vart då? jaha där, nä faktiskt inte. (har inte så ont längre, är mest bara röd)

barn: fortsätter peka. tittar på mig, tittar på halsen och ser ganska rädd ut.
till slut vågar barnet peta på min röda hals.

jag: säger inget, för det gör inte ont. efter en timme ute så var det ett rätt svalt finger jag petades med.

barn: skiner upp som en sol. du har inte ont!!

stackars barn, själv kommer den aldrig få uppleva solbränna. tänk vad barnet ska tycka att vi "vita" är konstiga. inte nog med att vi nästan blir genomskinliga ibland, vi blir knallröda oxå.
nästan som en polkagris!