idag känner jag mig otroligt ensam.
ensam i en stad där jag enbart känner ett fåtal.
ensam i en stad där folk inte förstår vikten av att ha canal +
ensam när man vill känna gemenskapen av andra likadana.
ensam som förstår vad slaget i norr innebär.
ensam som kommer sitta ensam framför datorn och leva rövare. förgävest spanande efter någon att fira segern över luleå med.
ensam i mina planer att eventuellt tutta upp tissarna under hakan, ta på mig kort-kort och string, trippa iväg till sportbaren och vifta med långa ögonfransar och charma (eller hota) någon ur personalen till att visa matchen. men det spelar ingen roll, för jag skulle ändå vara ensam.
tur det finns godis :)
Vi har en hel säsong på oss att använda string och kortkort.. Vi vill ju inte missa våra matcher!
SvaraRadera