ser mig besegrad

imorron blir jag hemma. när barnen tittar konstigt på en för att dom inte känner igen den där mörka, skrovliga rösten som kommer ur deras fröken. dom rädda blickarna jag fått när jag haft mina hostattacker värdig en person som rökt 20 paket om dagen i 30 år. då ser jag mig besegrad av de elaka bacillerna.
när tankarna går som sirap, ögonen inte riktigt följer med i huvudrörelserna och varenda led värker fast man går på både ipren och alvedon. då är det dags att lyssna och bädda ner sig.
imorron blir det vila hela dagen. idag blir det vila resten av dagen. på fredag blir det jobb som vanligt.
nu sätter jag hårt mot hårt!
go natt.