titta inte ner i mobilen samtidigt som ni promenerar.
det gjorde jag i morse och snubblade då också över en asfaltskant. likt stålmannen flög jag up up and away. tog mig dock inte lika långt som käre supermannen, utan dunsade ganska snabbt ner i backen.
någon gång förra veckan bestämde sig asfaltsgubbarna för att lägga dit ny asfalt. inte på alla vägar och absolut inte på vägen jag gick på, men på vägen som jag skulle korsa var det en cirka fem centimeters kant.
den sparkade jag lite snyggt in i samtidigt som jag letade efter en bättre låt på spotify. tog emot mig med vänster hand och höger knä. men snabb upp igen var jag. med höghus efter höghus runt om kunde jag ju inte riskera att någon sett mig.
efter ett snabbt konstaterande att mobilen höll och ett lika snabbt konstaterande att byxorna var trasiga haltade jag vidare till jobbet. med lite sårtvätt och ett fint plåster på knät känndes det mesta fin-fint. tills jag insåg att min vänster hand gjorde lite ont. bet ihop fram till lunch, men när jag insåg att jag knappt klarade av att skära upp kassler till barnen, då insåg jag att det var nog inte så bra.
en snabb promenad till vårdcentralen och lite diagnostiserande ihop med läkaren. vi var ganska överens om att det nog inte var någon fraktur. men med min historik av att ha gått runt tidigare med en spricka och min ganska höga smärttröskel. plus att det hände på vägen till jobbet (arbetsskada) gjorde att vi (läkaren) kom fram till att det skulle röntgas.
som vi både trodde var det ingen fraktur, utan en ordentlig stukning. plus att musklerna i insidan hand åkt på ordentligt med däng. inget att göra åt utan bara vila. lite högläge med handen och en stabiliserande linda gör susen. sen var det ju tur att det var vänster handen och inte höger. för då hade jag nog varit mer handikappad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar