min typ av humor

nu kopierade jag texten rent av efterosm det inte gick att länka direkt till det här inlägget.
inlägget kommer från en av mina favoritbloggare pezster. gillar hans humor hur mycket som helst. det här är i alla fall ett av mina favorit inlägg, ganska elakt men har man bara lite bizarr humor så vrider man sig av skratt. hans inlägg om när sonens kompis sa att (var det feta ost) smakar bajs är också en favorit.
här kommer inlägget

"Palestinasjalssnubben

"Det är för jävligt." säger en röst från vår dörr till kontoret.

"Jaaa... det är det." svarar en annan röst som tillhör en kontorskollega.

Jag tar min kaffekopp och går dit. Det är en kontorskollega som av okänd anledning släppt in en ung, skäggig snubbe med palestinasjal (röd- och vitrutig sjal... ALLERGIVARNING!!!) som står vid vår entré med en bunte flyers i handen. Min kollega har tagit emot en av dessa och står och artighetsläser den.

"Läs det här." säger palestinasjalssnubben och räcker även mig ett exemplar. Han fortsätter:
"Sjukt eller hur. Indiska kläder görs av barn. De tvingas göra kläder under vidriga omständigheter. Vi ska ha en liten... blablabla... osvosvosv..."

Jag tar emot lappen och läser den, ger min kollega en blick - vad fan släppte du in honom för? - under tiden babblar killen vidare. Flyern handlar om någon slags bojkott av kläder från Indien. Under tiden sneglar jag mot den palestinasjalsbärande snubben. Han ser inte klok ut... har ett vänstermärke på sin slitna UFF-kavaj, ett annat som påstår att "Kött är mord! Vegan nu!" och diverse andra saker som i sin helhet gör att jag defintivt måste jävlas med människan... jag måste... jag har inget val...

"Jag är helt emot barnarbete." säger jag. Han nickar mot mig. Jag fortsätter:
"Alltså... i den åldern är motoriken åt helvete. Stygnen blir fel... hållbarheten i plaggen blir helt värdelös. Sedan begär de hundratals spänn för plaggen ute i affärerna. Skandal."

"Du... man skämtar inte om sånt här." säger palestinasnubben.

"Inte jag heller. Var skriver jag på för att få stopp på det här?"

"Öh... alltså... tanken är att barnen råkar illa ut... det är emot barnkonventionen.... och dessutom är det så att..."

"Jaja, blabla... olika skäl, samma mål. Det här måste stoppas! Var skriver jag på?" frågar jag igen.

"Du FÅR inte skriva på med den människosynen." säger han. Han snor åt sig sin lapp från mina händer, går ut till sina polare...

"Vet ni vad idioten sa? Han sa att..." var det sista vi hörde innan dörren slog igen.

"Jag tror att han tog dig på fullt allvar." säger min kollega och ser bekymrad ut. "Det är skitsvårt att veta när du skämtar när du är på det här humöret."

"Nej... klart han fattar... öh... fast... han hade ju iofs en palestinasjal runt halsen..." säger jag fundersamt.

Vem vet... när jag ska åka hem idag så kanske det är fullt med arga människor med plakat och protestlistor därute. Då kommer chefen att undra varför. Då kommer kontorskollegan tjalla. Då kommer jag få skäll. Fan."