på väg hem från en blöt natt på krogen i början av min karriär i västerås var koden in genom porten som bortblåst. eller rättare sagt jag kastade som vanligt om siffrorna.
när jag står där och försöker med tankekraft öppna dörren kommer det en kille och frågar om jag vill ha hjälp. visst säger jag och mummlar något om att dom måste bytt kod för den funkar inte längre.
han knappar naturligtvis in en annan kod än den jag försökt med och dörren går upp. (nu visar det sig att det finns två koder till huset)
slänger iväg ett tack och skuttar jag glatt uppför alla trappor och somnar gott i min säng.
har ibland funderat vem denna snälla människa var som hjälpte mig och varför jag aldrig sett han i huset. idag berättar viktoria att den kramgoa vakten bor i samma trapphus som mig. då klickar det till i min lilla rosafluffiga hjärna.
DET VAR JU HAN!!!
han som kunde den andra koden och öppnade dörren när jag som bäst trodde jag skulle få sova på trottoaren.
ännu ett exempel på hur otroligt dålig jag är på att känna igen folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar