damn. när jag för en gång skull är så där vardagssnygg möter jag snyggrannen a.k.a polisgrannen i trappen. å vad gör jag? märker inte att vi möts förrän det är för sent. bara för att jag är fullt upptagen med att byta låt i öronen.
jag som bara brukar möta 50+ gubben eller hans afrikanska fru eller den andra 50+ gubben eller den före detta alkisen med den breda stockholmskan eller någon random blonderad tjej eller brevbäraren.
där hade jag ju världens chans att smila upp mig och visa mig från en jävligt bra sida istället för att titta ner i mobilen och se skräckslagen ut när jag inser att någon går förbi mig i trappen.
damn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar