hade härom natten en väldigt underlig och skrämmande dröm. för er som känt mig i några år vet vem jag pratar om när jag säger: tequila!
nu är det inte så mycket roligare än en undulat som jag pratar om. i slutet av 90-talet hade jag äran att få bo ihop med denna tequila, under några år.
ära, hur kan det vara en ära att ha en menlös fågel som husdjur?! tänker säkert många av er. men hon var verkligen speciell. hon var social, hon var en partypippi, hon var jätte tam, hela hon var knallgul, hon var långsint men ändå väldigt underhållande.
enda gången hon inte var så mysig var när hon hade landat i grädden på min semla som jag just satt och åt. semlan åkte i soporna och fågeln luktade surgrädde i en vecka ungefär. det är inte så mysigt när hennes favorit sysselsättning var att sitta på min bröstkorg när jag låg i soffan och burra upp sig under min näsa. helst skulle jag andas genom näsan så hon fick fläktande vindar över sig.
nåja, hon togs bort till slut då hon blev sjuk. jag vet inte hur, jag vet inte när och jag vet inte var. det var mammas granne som skötte det.
drömmen då? jo jag drömde att av någon anledning frågade någon (minns inte vem) om jag hade en fågelbur att låna ut. visst jag har ju kvar tequilas bur svarar jag glatt och kastar mig in i ett förråd lika stort som min lägenhet.
där längst in hittar jag buren. täkt av damm och dun.
jag tar fram buren och ställer den på köksbordet och vem tror ni inte sitter på botten av buren bland halvmögliga fågelfrön och fjälltoppar av fågelbajs?
jo, tequila!
den galna blick jag får av henne när hon hoppar ur buren på ett ben (ingen aning om vart det andra benet tog vägen, kanske åt hon upp det) går inte beskriva. det enda ben hon har kvar är dessutom brutet i en konstig vinkel och pälsen är smutsgrå-gul-brun med stora fält av naken hud.
men den blicken. den kommer förfölja mig.
vaknade alldelens kallsvettig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar