vad ska en stackars medelålders skelleftebo behöva göra för att få äta suring i västerås?

min lycka blev stor på många sätt när skelleftebon piff flyttade ner till västerås. inte bara för att det äntligen fanns någon som förstod vad jag menade när jag sa: bakanför, sockar och tissar. utan även en tjej som lixom jag älskar sporten hockey (ok, några snäpp mer än mig) och skor.
en trevlig, social, partyglad, ursnygg, underbar tjej.
ja adjektiven är många.
hon har bara ett fel. hon gillar inte surströmming!
min glädje och förväntan på surströmmingsmiddagar tog helt plötsligt tvärstop.
crap!

ps. tyck om dig ändå :)