bäst av allt är ändå surikaterna. hur coolt skulle det inte vara att ha en sån familj levandes i vardagsrummet! en stor sandhög på golvet och de skulle ha det rätt kul. kasta in några träd med rötter och de skulle aldrig vilja flytta ifrån mig.
visst de stora katterna i all ära. men de är ganska långtråkiga. dom bara sov och sov hela dagen. det enda som hände var att jag hörde lejonen prata, detta medans de fortfarande låg ner. de orkade knappt lyfta huvuderna. hos surikaterna händer det ju lite. att de håller på att välta husen de fått i sin inhägnad genom att gräva gångar överallt är ju bara hur kul som helst.
hittade ett till favoritdjur under dagen. jätteuttrarna. högljudda. lekfulla. sociala. ett måste nästa gång jag åker dit.
men något jag retat mig på under dagen är alla dessa barnfamiljer. visst jag vet att det kryllar av dem på ett zoo och det gör mig inget. men dom blickarna jag fick ibland bara för att jag inte flyttade på mig så de kunde komma fram, dom var inte att leka med. bara för att jag inte har några barn ska jag enligt någon oskriven lag flytta på mig så de kommer fram. jag har blivit både överkörd och påkörd av barnvagnar men inte en ursäkt har jag fått.
nästa sort som jag retat mig på under min heldag var alla med kameror. jag kan förstå att man vill vara med och ta kort så fort lejonet lyfter på svansen eller så fort pantern rynkar på morrhåren. men så svårt är det inte att yttra ett ursäkta innan ni klämmer er mellan mig och glasrutan. bara för att jag har en mobilkamera betyder det inte att mina bilder är mindre värda och jag kanske också stod där för att ta kort.
så ja nu har jag klagat färdigt avslutar med ett litet filmklipp på jätteuttrarna.
kanske inte så mycket att se, men jag tyckte de lät så himla roligt. så där lät de hela tiden, inte så konstigt att de nästan är utrotade. jägarna har ju inga problem att lokalisera dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar