musse pigg är bra

av det förra inlägget kan man ju förstå att mitt jobb inte kräver det nyaste och modernaste i klädesväg. i alla fall inte om man vill behålla de snygga och fräscha så länge som möjligt. men det är en av tjusningarna med förskollärare yrket. man går inte ofta från bordet ren. det händer ibland, men inte så ofta när man jobbar med små barn. får man inte en liten hand på axel eller ett glas utspillt över sig så brukar jag själv stå för sölet. arbetsskada brukar jag kalla det, jag kan inte gå från ett bord utan en fläck mat någonstans.

en annan sak jag lagt till mig med sen jag började jobba någon gång på 90 talet är att jag sover så länge som möjligt. nu snackar vi fram till tio minuter innan det är dags att gå. barnen bryr sig inte det minsta om jag är välsminkad eller välfriserad. blusar och annat fint bryr de sig inte heller om. nä, hellre då pippi-lotter och musse pigg på tröjan och de är helnöjda med min utstyrsel. vilket jag tackar för när jag snoozar vidare.

men ibland, ibland, blir jag lite avis på de som får göra sig fina innan de går till jobbet. med långa röda naglar. smink. hollywood lockar i håret. någon snygg dräkt och klackiskor. att få äta lunch på restaurang där man inte behöver lyssna till diskussionen min mamma! nä, min mamma! nä, min mamma! nä, min mamma!. där ingen vägrar äta ärtorna eller kastar skeden i golvet stup i ett. där man inte behöver gå och hämta mer papper för pappret tog slut när du torkade upp glasen med mjölk/vatten spilldes ut. där ingen somnar mitt i maten.
där någon passar upp på mig.
att jag skulle gå ren från det bordet har jag inte räknat med, hur fin restaurangen än är.

men än så länge tycker jag det är väldigt skönt att sova in i det sista. och vetskapen om att man aldrig vet vad som kommer hända vid lunchbordet blir som en överraskning varje dag. och den där lilla handen på ens arm (hur full med smör och leverpastej den än är) är rätt mysig. och att få lyfta upp ett sömndrucket litet barn och bädda ner det är rätt rart. och alla framsteg man ser vid just en matsituation är guld värd. och alla tokiga saker man kan sitta och prata om utan att någon tittar på en konstigt. och det blir lite roligare att få klä upp sig på helgerna, i sina finkläder. och sminket håller längre då man inte använder det så ofta.
men som sagt, ibland.