har äntligen hittat det perfekta auf wiedersehenet för min cykel.
fick ju förra sommaren veta av cykelläkaren att min cykel var döende. enligt han ville han inte ens att jag skulle cykla hem den, då den vilken sekund som helst skulle kunna rasa ihop.
så den har stått, olåst, på vår innergård i ett år. under tiden har jag tänkt och funderat på hur jag ska kunna bli av med den.
1. ställa ut den på stan olåst? men hur skylldig skulle jag inte känna mig när någon full och glad hittar den en sval kväll, bara för att rasa i backen när framaxeln knäcks.
2. ta den på återbruket? nja, det känns inte riktigt bra i magen att bara kasta bort den så där.
3. låta den stå kvar tills hyresvärden blir arg och tvingar mig att ta ett beslut? kanske inte det mest optimala.
4. laga den? öh, det går visst inte, om jag inte sänker ner den i flytande stål och förstärker axlarna med kryptonit. vilket vi alla vet inte är så hälsosamt.
men idag såg jag en skylt på cykelparkeringen på station med andemeningen:
cyklar som inte står i cykelställ fraktas bort och tas reda på. vill man ha tillbaka den får man ringa och beskriva den plus betala 500 kronor.
min tanke *fantasi* är att efter tre månader då de fortfarande inte hört något av ägaren till den röda cresenten, helt enkelt plockar ut det som går använda från räcerbiken. sätter det på mindre lyckligt lottade cyklar och ger dem till fattiga barn i julklapp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar