för er som inte vet så brukar jag rätt ofta prata med mig själv när jag är ensam. mer för att få en chans att höra min egna röst än av galenskap.
ligger i soffan och har tänkt somna till ett avsnitt av super serien star trek the next generation.
jag: men det va då fan vad det blinkar är utanför!
jag: står dom och fotar eller?
jag: vänta kan det ha hänt något och polisen står här utanför!?!
jag: nä, har ju inte hört några sirener. tokig du är mari.
jag: men nu blinkar det ju igen.
jag: men ställ dig upp då och kolla.
jag: men åååååhh det är ju så skönt under filten i soffan
jag: latmaskt, gå och kolla nu.
jag: ja ja.
hinner nästan fram till fönstret då första smällen kom.
oj vilket åskoväder!! älskar sådana väder. helst hade jag velat sitta i fönstret och bara titta. men även jag kan förstå att det kan vara att utmana ödet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar