foto: viktoria
har ni sett något så sött? mitt hjärta smälter varje gång. fast ärligt talat gör det det varje gång jag ser en kattunge. men med tanke på att jag vet att jag kommer få träffa sockergrynet så smälter det lite extra.
fick bilden på fejsboken i morse av piff. med hälsning till tant mari. nu tror jag hellre att jag vill vara moster mari, än tant.
fast än jag vet att lilla leffe redan har en given moster kan man ju alltid drömma. jag kommer ju aldrig få chansen att bli moster åt något annat levande ting. jag är ju bara välsignad med bröder (vilket i och för sig inte är så bara). sen så har jag väl inte sista ordet i saken. jag får nog acceptera den titeln jag än får. å det kommer jag med glädje göra bara jag får krama och pussa på (och nysa) kattrackarn.
(men samtidigt så vet ju ingen vad jag viskar i hans öra när ingen hör!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar