mitt liv här i västerås går just nu i lite berg och dalbana. verkligen. har underbara vänner i piff & puff och jätte goa arbetskamrater. jag trivs jätte bra i västerås och min lägenhet är mysig (men kall)
men hur kul vi än har, hur trevligt det än är, hur roligt vi än kommer ha kommer jag inte ifrån att du är sjuk. jätte sjuk, otroligt jävla helvetes förbannat skitsjuk. så sjuk att inte ens två ipren hjälper.
så samtidigt som jag har dessa underbara vänner och goa arbetskamrater, samtidigt som vi skrattar och har kul, så får jag ibland titta bort en stund för att inte börja grina.
jag önskar jag kunde vara lika stark som du. men det kommer, jag har bara inte accepterat det lika mycket som du. ge mig bara några dagar till så ska jag nog kunna föra ett samtal med dig utan att snora och snyfta i ditt öra.
att få höra att du fortfarande kan skämta och skratta är så underbart. men samtidigt tänker jag på hur rädd du ska vara.
jag vet att du klarar det här och jag vet att du har folk runt om dig som finns där för dig. önskar bara jag kunde vara en av dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar