så här är det. jag har i mitt liv flugit en herrans massa gånger. när jag var liten flög jag mellan skellefteå och sundsvall någon helg här och där för att hälsa på moster inger.
även när jag blev äldre flög jag mycket. små resor till stockholm då och då. hälsa på vänner, bekanta och släkt kostar ju inte så mycket när man är ung och får flyglifta.
flygresan till USA gick hur bra som helst. det är nog den bästa flygresa jag gjort. efter ett tag glömde man bort att man var på ett flygplan. elva timmar tog det men i ett plan som var stort som bara den.
sen vet jag inte vad som hände. men jag minns resan. det var resan till kanarieöarna. efter mellanlandningen på mallorca fick vi medelande om att våran nya kapten hette casanova. en kall kår gick genom mig och efter det har det bara blivit värre. från början har det gått bra fram till det att jag sitter på planet. nu vill jag inte ens tänka tanken att flyga.
nej, jag har aldrig varit med om något "hemskt" på någon resa. visst, turbulens har jag varit med om. aldrig så hemskt att det skrämt mig. vissa landningar har varit mer spännande än andra och resan hem från london när vi flög parallellt med ett annat plan 10 000 meter upp i luften var en upplevelse.
gillar inte att jag gått från en som älskat att flyga. känna trycket mot bröstet när man startar och den viktlösa känslan man får ibland i turbulent väder. till en som får ont i magen när hon ser ett plan gå in för landning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar