Ibland, läs: för det mesta, känner jag mig som en nybliven mamma. Ni vet en som inte kan hålla tyst om hur fin, smart och helt perfekt ens barn är. Eller som någon nykär som inte kan hålla tyst om sin nya underbara partner.
Så känner jag mig över min resa.
Försöker bita mig i läppen för det mesta för att inte nöta ut öronen på mina stackars arbetskamrater, vänner, familj och helt okända personer. Men det är svår då det är det mesta som cirkulerar i mitt huvud just nu.
Detta leder också till att denna blogg hamnar lite undan då jag lovat mig själv att hålla er från allt mitt tjat, mina tankar och funderingar. Istället skriver jag i resebloggen. Och pratar för mig själv ;)
Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar