hoppas det inte börjar blinka någon lampa någonstans nu

hann känna svetten lacka lite igår när jag inte fick ett omedelbart beslut på om jag får komma in i usa eller inte.
visst den lilla texten om att det inte behöver betyda något lugnade lite, men ändå.
speciellt när jag en gång tidigare för en si så där två decinner sen överskred min fria vistelse med några dagar läs: en sjuhelvetes.massa.jävla.dagar.
saken blev inte bättre heller när jag inser att min och lunkans skämtsamma sms konversation om hur jag och han från tyskland med mustachen va polers där på 40-talet kanske övervakas av ni vet vem.
men idag fick jag klartecken.  i typisk amerikans maner måste de ändå påpeka att bara för att jag beviljats inresetillstånd betyder det inte att jag släpps in. det bestämmer tullgubbarna. får hoppas att de inte har en dålig dag då när jag kommer.
undra om de går muta med svensk choklad eller saltlakrits?

orsaken till att vi skämtade så är för att de har rätt knasiga frågor (knasiga för en laglydig medborgare) som man måste svara på när man ansöker. är jag medlem i någon kriminell grupp? söker jag tillträde för att kunna bedriva brottsligverksamhet? är jag psykisk sjuk? jag lekte väl inte med fel människor där på 30-40 talet?
kan ärligt säga att jag svarade nej på alla frågor! inte en endaste som passade in på mig.
lyckligtvis saknades frågan: har du för avsikt att aktivt leta efter din blivande man så du får bo resten av ditt liv i antingen a) san francisco b) new orleans c) miami eller d) någon annan valfri vacker varm stad där cheescakefactory och victoria secret finns?