fick nog det knäppaste samtalet någonsin idag.
*ring, ring*
-ja, det är mari.
-hej jag heter ..... och jag är jehovas vittne. jag ringer runt till folk och läser lite ur bibeln.
-öh nej tack, jag jobbar.
-men då ringer jag sen.
-nej tack
*klick*
på ett sätt hoppas jag att det var en busringning. för annars börjar jag känna mig förföljd av dom. inte nog med att de ringt på dörren, jag har även tidigare fått brev av dem och de har stoppat mig när jag varit på väg hem från jobbet.
ser jag ut som en som behöver religös guidning?
eller ser jag bara ut som en väldigt lättlurad människa (fast det kanske är samma sak)
ps. vill ni veta nummret så ni kan ducka undan eller säga dem ett väl valt ord. hör av er till mig, jag har nummret sparat under jehovasjävlar
Problemet, som jag ser det, är att den som ringer är en okänd person. Hade det varit en granne eller släkting skulle du nog reagerat annorlunda, eller hur? Att tala med en främmande människa om religiösa frågor är inte så lätt – varken för den som ringer eller tar emot samtalet. Håller du inte med om att det borde vara naturligt att kunna föra samtal om livets djupare frågor – även ibland med okända personer? Människor kan lära sig väldigt mycket av varandra. Det finns kanske en särskild anledning till att du inte vill tala med Jehovas vittnen?
SvaraRaderaBlev nog mer paff över att Jehovas tagit efter alla telefonförsäljare. Men visst alla sätt är bra utom de dåliga. Sen är jag absolut ingen religös person what so ever så det hade inte spelat roll om det varit mormoner, muslimer eller annan valfri religös person som ringt. Jag hade ändå inte velat prata med den personen över telefon när jag jobbar. Sen kan jag hålla med om att det ibland kan vara småtrevligt att prata om livet och djupare frågor. Både med kända och okända personer. Det faktum att jag inte tror på religion kan då generera livliga diskussioner :)
Radera